Levande
Där ute i skogen, där finns lugnet. Ingen pockar på din uppmärksamhet, inga klockor tickar eller slår tunga slag som för att påminna dig om livets förgänglighet. Träden står där de stått i en evighet och jag önskar att de får stå sin fulla livstid utan att behöva huggas av vid anklarna. Slippa separeras från sina grenar och den uthålliga stammen. Rötterna under markytan söker febrilt efter solsken och syre och långsamt dör de bort. Kvar blir en torr stubbe som förhoppningsvis får agera sittyta åt en naturälskare som slår sig ner för att bara vara.
Över rötterna finns den mjukaste bädd av mossa. Den breder ut sig längs marken, över stenar och gamla trädstammar och klär in dem till små paket. Paket som ska lämnas oöppnade, för i dem bor en helt annan värld. Där huserar små kryp och maskar som inte har någon aning om att utanför deras allt finns en stor och öronbedövande värld full av ingenting och allting. I det stora finns andra levande varelser som lever sina liv utan en tanke på vilka som bor under den gröna mattan vi kallar mossa. I den stora världen finns så väldigt mycket att det inte går att tänka på en bråkdel utan att få ont i huvudet. Ändå tänker vi människor på alldeles för mycket. Vi måste så mycket för att hinna med allt och ändå missar vi det viktigaste. Att leva. Att njuta på riktigt. Andas långa andetag ända ner i magen och ut i varenda del av våra lungor. Dra med fingrarna längs en skrovlig trädstam, hitta en sten som ser ut som ett hjärta eller som ett läskigt troll som kanske blivit förstenat i solen.
Vi kan njuta på olika plan, i en biosalong där duken visar stora rymdskepp som räddar en hel galax från de onda. Eller med en halvt smält mjukglass i handen och en kladdig barnahand i den andra handen. Vi kan också njuta av att få stå nära en kossa i hagen och känna dess värme genom kläderna. Men även att njuta till hundra procent av att äntligen sprungit de där nästan ouppnåeliga kilometrarna som du kämpat med i månader. Njutning är personligt och ingen annan kan känna din upplevelse.
Viktigt är att inte leva ett helt liv genom att bara överleva. Att vakna upp med en suck och längta efter nästa gång du får krypa ner under täcket igen. Behöva vara på ett jobb som inte gör dig lycklig men behövs för att betala bostad, mat och kläder. Överleva i en grupp där ingen respekterar dig eller låter dig som person få ta plats. Vi kan inte bara överleva, vi behöver leva meningsfullt också.
Jag känner livet i mig när jag är i skogen och kan ta de där långa andetagen som fyller hela mitt inre med må bra. Livet pulserar när min hand lägger sig på mossan och känner här och nu. Tystnaden som finns under ljuden av skog, den är livgivande. Så jag går ut i skogen, ser på träden, mellan träden, ner i en rotvältas mörka botten och låter sinnena få sin del. Känna doften av kåda från en gran, känna på de skira musöronen som björken trollat fram och se de blåa fläckarna i skogen där blåsipporna står. Just där och då är livet gott, inte bara överlevbart.